Till navigation Till innehåll (s)

Språkstörning 

Språkstörning är ett begrepp som innebär olika former av funktionsnedsättning vad det gäller den språkliga förmågan.

En språkstörning kan yttra sig på olika sätt. Det kan röra sig om allt från övergripande kommunikationssvårigheter till svårigheter att uttala vissa ord. Till skillnad från en språkförsening innebär språkstörning en kvarstående funktionsnedsättning, även om tal- och språkförmågan utvecklas på olika sätt under hela livet.

Språk

För att kunna förstå vad en språkstörning är måste man först veta vad som menas med språk.
Språkförmågan brukar delas in i olika områden:

  • Form – Formen har med uttal och grammatik att göra. Det gäller för barnet att kunna böja orden rätt, att kunna sätta dem i rätt ordning och att bygga meningar. Det innebär också att kunna höra skillnad på olika uttal och att uttala ljuden i orden rätt.
  • Innehåll – Språkligt innehåll omfattar begrepp och ordförråd. Barnet ska kunna dela in begreppen i färg, form, antal och kunna göra kategoriseringar som till exempel kläder, mat eller djur. Man behöver också ett ordförråd för att kunna uttrycka sig och förstå vad andra säger.
  • Användning – Hur vi använder vårt språk är själva grunden.  Det innebär att det finns en mängd samtalsregler som gör att samspelet med andra underlättas. Barnet måste kunna turtagning, hålla ”en röd tråd” i samtalet, kunna ta den andres perspektiv, att kunna ställa frågor. Det innebär även förståelse för hur mycket information motparten behöver få för att förstå budskapet. Det handlar också om ögonkontakt, gester och mimik.

Generell språkstörning innebär att både språkförståelse och språkproduktion är nedsatt. Språkstörning förekommer även i olika grader från lätt till mycket grav. Ju gravare språkstörning barnet har, desto fler språkliga områden är inblandade.